Balfour

100-årsjubileum för Balfour-deklaration

Balfourdeklarationen var ett officiellt uttalande från den brittiska regeringen under det första världskriget, som uttryckte stöd för etableringen av ett ”nationellt hem för det judiska folket” i det dåvarande Palestina, vid denna tid en del av det Ottomanska riket.

Deklarationen formulerades i ett brev daterat den 2 november 1917 som Storbritanniens utrikesminister Arthur Balfour skrev till Lord Walter Rothschild, ledare för den judiska befolkningen i Storbritannien, för att vidarebefordras till den sionistiska federationen i Storbritannien och Irland.

Deklarationens text publicerades i pressen den 9 november 1917. Walter Rothschild och Chaim Weizmann skrev ett första utkast till deklaration innan den brittiska regeringen godkände den slutgiltiga texten den 31 oktober samma år. Även om det brittiska stödet för en judisk närvaro i området skedde utifrån främst geopolitiska kalkyler var de inledande orden i deklarationen det första offentliga stödet för sionismen från en stormakt, vilket ökade stödet för sionismen och ledde till skapandet av Palestinamandatet.

Formuleringarna i Balfour-deklarationen påminde om 1897 års beslut på den första sionistkongressen i Basel, som talade om att etablera ett hem för det judiska folket i Palestina. Kongressens ordförande Theodor Herzl skrev då i sin dagbok: ”I Basel skapade jag den judiska staten. Om fem år kanske, och helt säkert om femtio, kommer alla att inse det. Om ni vill det, är det inte bara en dröm.”

I sin bok ”Der Judenstaat” från 1896, argumenterade Theodor Herzl för att en judisk stat var det enda alternativet för att lösa den ”judiska frågan” i Europa. Det var när Teodor Herzl var journalist i Paris i slutet av 1800-talet som han insåg att judarna behövde ett eget land.

Han bevakade Dreyfus-rättegången, där en judisk officer utsattes för en riggad rättegång uifrån antisemitiska utgångspunkter. Herzl drog slutsatsen att antisemitismen i Europa inte gick att göra någonting åt.

Sionistledaren Chaim Weizmann, senare president för World Zionist Organisation, var en huvudperson för att Balfourdeklarationen skulle bli till. Han flyttade till Storbritannien redan år 1904 och träffade Arthur Balfour, som då var premiärminister, på en session som arrangerades av Charles Dreyfus.

Deklarationen offentliggjordes samtidigt som britterna gjorde militära framsteg i området under första världskriget. Den 31 oktober 1917 utkämpades slaget om Beér Sheba då engelska och australiensiska styrkor intog staden från det Ottomanska riket. De brittiska styrkorna leddes av generalen Edmund Allenby, som genomförde ett överraskningsanfall mot staden. Allenbys styrkor avancerade därefter mot Jerusalem, som intogs den 11 december 1917.